dirigerar Sibelius uruppförandet av sin fjärde symfoni, väntar Helsingfors på ett musikhus, föds Erik Bergman i Nykarleby.

Erik Bergmans livsverk går som en låga genom Finlands musikaliska 1900-tal, glödande, tändande. "Vi har här ibland oss en tonsättare vars livsverk på ett unikt sätt berör hela seklets andliga historia", skrev tonsättarkollegan Paavo Heininen i programboken till Erik Bergmans 90-årsjubileum.

Den romantik som häftar vid ungdomsverken skakar 1950-talets Bergman av sig med kraft. In på musikscenen träder en modernist, ständigt med det senaste i redskapsbacken; tolvtonsteknik, serialism, aleatorik. Redskapen anpassar han allt eftersom, konstnärligt kompromisslöst. Av 1960-talets enfant terrible mognar 1970-talets vägvisare till främmande kulturer. Hans utforskande av människorösten når på 1980-talet sin kulmen i operan Det sjungande trädet. Genom 1990-talet fortsätter denne modernismens grand old man att utmana, oavbrutet sökande efter nya klangliga kombinationer och uttryck.

Framtiden var alltid Bergmans. Kompositören Bergman var på väg mot framtiden ännu när han firade sin 90-årsdag 2001. Sitt sista verk, Fantasi för trumpet och orkester, komponerade han vid 92 års ålder, kort innan han drabbades av den hjärnblödning som tystade honom.

Bergman pekade inte ut vägen. Han gick, andra följde efter. Och han visste sin uppgift: "Det krävs krafter som sätter i gång musikerna så att de vågar, krafter som vädjar till det som finns inom musikerna, men som de inte alltid vet om." Konstmusikens själ är i sin tidsbundenhet också tidlös. Som Bergman. Koloristen. Visionären. Rabulisten. Resenären. Humoristen. Pionjären. Människan.

Sju decennier av musikaliskt skapande hann han med.
Från Rubaiyat till Fåglarna.
Från Galgenlieder till Preisungen.
Från Aubade till Bardo Thödol.
Från gryning till afton.
Erik Bergman 1911-2006.

I år skulle Bergman ha fyllt 100.
Välkommen att fira Bergman-jubileum!
Bergmans musik lever!

Wivan Nygård-Fagerudd
ordförande
styrelsen för Erik Bergman-fonden